.

Sitter och läser en tjejs blogg om hennes utbytesår i USA. Jag blir så ÄCKLIGT nervös. Ni förstår inte känslan, Jag svettas och börjar nästan gråta. Varför utsätter man sig för något sånt här? Läste om hennes första dagar och hennes första skoldagar och tänker att så kommer jag också känna. Att inte kunna få prata med de man älskar mest på FLERA DAGAR!? Och tänk om jag åker flyg ensam? Hur ska det gå? Kommer vara så sjukt nervös. Mina händer skakar. Jag tänker nu att jag kommer vara så stark, allt kommer vara så enkelt, klart jag kommer våga prata med nya människor. Tänk om jag får blackout? Och tänk om familjen är konstig? Så många rädslor. Inser att jag är så otroligt inlindad i kärlek varje dag av varje sekund. Min familj, mina vänner. Hur kommer det gå?




Såklart fokuserar jag på det positiva och längtar ibland så mycket att jag inte vet var jag ska ta vägen. Men ibland känner jag såhär. Skönt att kunna lämna allt hos Gud.

Har ont i magen också, fast det beror nog mer på att jag nästan ätit en hel kladdkaka, hehe...